Camaro Pace Car 2010
Den här var ett snedköp på Tradera.
Jag vann en budgivning men blev lite trött när jag såg det saknades motor (många av Tamiyas modeller saknar det men har en hög detaljnivå som kompenserar). Det här är en AMT modell som nog är tänkt för mindre erfarna modellbyggare som jag i o f s är.
Nåväl jag lackade ur och beslöt mig för att bygga allt som saknades och bygga om delar som jag inte gillade (exempelvis bottenplattan som hade en uruselt detaljerat avgassystem.
Så jag sågade bort det mesta från bottenplattan. Behöll ramdel och en bit av växellådan som jag skulle bygga en ny motor på.
Det blev lite mer jobb än jag tänkt mig… låter rätt vanligt när människor berättar om projekt i livet.
Här under följer en rad bilder från utvecklingen av bilen, som var en berochdalbana av misslyckanden, men som till sist ändå blev en rätt cool bil.
Lacken var det i särklas största misslyckandet… hur jag nu kom på iden att lacka en tunn orange färg på en svart yta. Den färgen fick jag lägga i lager på lager på den skulle synas överhuvudtaget. Så klart blev det väldigt mycket rinningar och färgen som fortfarande inte vill täcka ordentligt fick högre o högre kanter pga all färg. Någonstans efter 4 eller var det 5 lagret och omtejpningar tröttnade jag och gav upp. Men helt uselt blev det inte. Även om bl a dörrhantagen blev nästan helt integrerade med färgen =)
Div specialmetoder utvecklades för att lösa situationer. Men det hör ju i och för sig till alla byggen. Men väldigt mycket i det här fallet.
Mycket av inredning och motor var här nästan färdiga, efter flera ombyggnationer och misslyckanden.
Färgen på stolarna fäste inte bra på gummistolarna. Tillverkarna kanske hade tänkt de skulle kompensera med mer realistisk känsla på stolarna när detaljnivån var usel i övrigt.
Hål i brandväggen som jag böjt och limmat ihop av div plastbitar. Fick passas om ett antal gånger innan den till slut passade. Själva iden till den var också ett meckande.
I bakgrunen ser man den långsmala korken till limtuben av märket Revell som nog är ett av de bästa verktygen jag har. Den har en metalpipett som faktiskt fungerade trots jag glömt stänga korken på den nästan ett helt dygn. Men visst lite rensning blev det. Lade ner metallpipetten i färgtvättsburken, där jag har hällt i Aceton… den löser mjukare plaster som akryl är. Nu löste den även upp limmet också.
I bakgrunden kan man även se ett av otaliga försök till att tillverka gångjärn til dörarna. Dessa blev rätt stabila till slut. Provade även att lägga in små magneter som ska hålla dörren på plats. Funkade sådär. Den magnetiska kraften räcker inte riktigt genom plasten.
Försök att skapa mer detaljer. Fjädring hade jag sett några bygga i ett Youtube klipp. Lyckades klämma in dessa relativt bra.
Noteras kan att jag gör 50% av all mek med ögonmått. Känner det är en del av grejen i mitt fall. Visst får man göra om och klippa om, men det händer även om man mäter mer exakt. Men jag upplever det går nästan bättre ibland genom att bara mäta mot något eller att måtta och justera efterhand.
Målade allt undertill svart först och några detaljer i andra färger.
En av maskeringsförsöken. Till slut blev det helt ok. Men många svordomar senare =)
Många detaljer blev lite special, och kanske inte så snygga men de skulle ju inte synas så mycket ändå tänkte jag då. Vilket är sant… Men att inte göra dem alls fanns inte på kartan. Så några hastiga förgreningsdelar bl a fick byggas… Dessa som många andra saker gjorde jag om flera gånger. De här som är på bild är väl version 2.
Kompressordelen blev också ett förenklat alternativ som många bilar har idag syns det mesta inte utan döljs av div plastkåpor eller annat. Men även dessa gjorde jag om ett antal gånger.
Tror jag gjorde om allt minst en gång. Så det tog sin tid och brände en hel del tålamod. Bra träning i sistnämnda. Allt sådant tar man så klart med sig till nästa projekt. Så egentligen ska man göra en hel del fel (inte så man tappar självförtroendet helt så klart) i början men även efter, för någonstans är ju det roliga att prova nya saker och se lite vad som händer under processen.
Avgasrör, klippte jag av på mitten för att lägga ljuddämpning på och rikta dem utåt. De utåtvinklade delarna klippte jag av från en av ramarna som delarna sitter på. Dessa ramar sparar jag på just för att kunna böja och använda till div slangar eller skyddsbågar etc. En ide är att borra hål i änden på avgasröret så det känns lite mer realistiskt.
Eftersom bilen inte hade motor var den inte anpassad för det i övrigt. De gjordet att jag fick anpassa bygget mot det som faktiskt fanns att utgå ifrån. Motorutrymmet var minimalt och jag fick anpassa motorn till det utrymme som fanns. Men å andra sidan hamnade motorn mer i mitten vilket, om man tänker realistiskt förbättrar köregenskaperna =)
En bild på målerihaveriet. Det blev riktigt kladdigt av all färg efter ett första försök att täcka över den svarta delen, med orange färg, som då löste upp maskeringstejpens lim. Dvs färgen kom under tejpen. Eller så var de jag som inte hade koll på tejpningen i kanten. Suck i vart fall.
Förösökte mig på att lägga in ”Milliput Standard”. Den kräver rätt exakt blandning för att härda ordentligt. Jag hade nog inte det för den torkade aldrig och jag tröttnade på den hela och efter en hel del putsande fick bort det mesta.
Jag lade även på spackel för att få skarvar och ytor jämnare, vilket fungerade relativt bra. Men det man måste ha tålamod o låta det torka helt igenom, innan man sätter igång och slipar, med sandpapper.
Sandpapper har jag använt mig av från 300 till 12000 som egentligen är en slags polering mer än direkt slip.
I övrigt så är alla delar tillverkade av mig med hjälp av små filar och sandpapper. Det man behöver i material är tunna pastskivor (Tamiya) och plaströr i olika dimensioner, ihåliga som fyllda, från olika tillverkare.
Men att såga saker kräver tålamod och planering. Jag har Tamiyas tunna blad som man kan fästa på ett skaft för utbytbara blad eller så kan man hålla bladen i handen och försiktigt såga. De sågar jättelätt men böjs även lätt. Det som är bra med just dessa är att mellanrummet där man sågat blir minimalt, dvs mer reallistiskt.
Sedan har Revell och Trumpeter även handsågar som är bra speciellt om man vill kapa av tjockare rör. Jag har även använt mig av sågblad som man kan skymta som är tandade på båda sidor. Dessa fungerar bra då de är rätt tunna som Tamiyas men är styvare. Dessa har lite större tänder så… till sist är det bara prova och lära sig av misstagen… och Youtube är guld värd.
Några bilder på färdig skapelse.























